idaaskerfelt

Har haft en återhämtningshelg såhär efter första veckan på hästkliniken. Avslutade fredagen med en jour. Först gick jag alltså som vanligt med en veterinär mellan 8-16 för att sedan stanna på jour 16-24. "Dessvärre" var det väldigt lugnt. Inte ett enda fall fick vi in vilket kändes lite snopet då de visst haft minst ett fall per kväll dagarna innan. Istället fick vi ta status på de inneliggande patienterna, man kollar hjärt- och andningsfrekvens, tarmljud, temperatur, slemhinnor och en allmän uppfattning om hur hästen mår. Inga stora utmaningar kanske, men det känns ändå bra att få in sånt i ryggmärgen. Man skaffar sig ju tekniker för att få upp läppen för att kolla färg och kapilläråterfyllnad i tandköttet även på bitska och inte alltför glada hästar osv.

 

Idag har jag ridit ut på Freyja som alltmer börjar kännas som sig själv igen. Vi vågade oss även på några galopper som kändes riktigt bra där hon trampade på bra med bakbenen och sökte formen (något man inte kan ta för givet på denna dam). Håller i skrivande stund på att utvidga mitt bibliotek med ridövningar för att göra ridhus-passen lite mer varierade och inspirerande. Hittar många övningar för "vanliga" hästar på Hippsons hemsida, som funkar utmärkt också på islandshästar. Glaesir mådde fint ute i hagen, om än lite trött på sitt omognare sällskap (mest 1- och 2-åringar). Ser väldigt mycket fram emot att ta in honom till gården och sätta igång med träningen nu!

 

Igår var jag ute i Ytternäs och hängde med min lillkusin. Vi byggde snögubbar och diverse snödjur. Jag tror jag tyckte det vara lika kul som hon gjorde, för efter en stund var hon tvungen att kommentera: "23 år och tycker ändå det är såhär kul att göra snögubbar"!

 

 

 

 

 

 

  

Gårdagen innefattade en hältföreläsning och praktisk övning i böjprov på häst. Sjukt intressant. Återkommer i ämnet. Idag blev dock första riktiga klinikdagen. Jag och en kursare till mig gick med klinikens tandspecialist och fick se och hjälpa till med fem patienter idag. Eld och lågor förstås. Hästtänder är ett stort område, men här kommer en kort sammanfattning av dagens intryck.Det ska såklart poängteras att allt jag skriver här är mina egna ord och tolkningar av hur mina lektorer och fackböcker idag ser på saken. Dessa fakta är i ständig förändring i och med ny forskning och förståelse.

 

Tuggytan hos hästar är av största vikt då detta är första delen av digestionsapparaten där födan ska finfördelas och buffras med saliven. Med framtänderna (incisiverna) ska de mest bara bita av gräset och så länge dessa går någorlunda ihop kommer detta att funka. Med kindtänderna däremot är passningen mellan över och underkäke av största vikt. De tuggar vanligen födan ca 50 gånger på ena sidan för att sedan byta till den andra. Underkäkständerna är mindre än överkäkständerna då det är underkäken som är den rörliga delen och mal i cirkelrörelse mot överkäken. I detta moment är emaljåsarna av stor vikt då det är dessa hårdare ytor som effektivast sönderdelar födan. Därför ska man vara försiktig med att raspa ner dessa i onödan.  Det enda som händer när man raspar en fullt fungerande tuggyta är att tänderna slits ner snabbare än de gjort utan raspning. Vävnaden runt omkring emaljen är nämligen mjukare kommer alltid slitas till en lägre nivå än emaljen. Hästtänder är visserligen väldigt långa, men på den åldrande hästen är det inte sällan tänderna som börjar krångla då det inte längre finns några jätterötter att ta till. Ur detta hänseende är det klokt att inte raspa ”bara för att” under hästens liv. En vän till mig berättade om hur hästägare i hennes stall anlitat en hästtandläkare utbildad i USA som ”slipade ner tänderna tills det blev alldeles mjukt och lent”. Med ovanstående bakgrund kan ni också förstå varför hon senare blev anmäld för denna typ av behandling..

 

”Vågigheten” av emaljåsarna på respektive sida i munnen kan också tydligt avspegla var hästen väljer att tugga. På hästar med till exempel en frakturerad tand sågs en onormal tuggyta på samma sida i munnen, just för att de ej kunde använda sina normala tuggrörelser där. Vid sådana tillfällen vill man kanske åtgärda frakturen på något vis och sedan avlasta tanden, vilket man gör genom att slipa några millimeter på motstående tand i över/underkäke. Man ser då också till att lätt slipa hela den sida som verkar ha onormal tuggyta så att inga stora låsningar uppstår när emaljåsarna växer utan sin vanliga slitning. Frakturer eller sprickor i tänderna är inte normalt, men ej heller helt ovanligt. De uppkommer från trauma, till exempel en spark i hagen eller av att hästen biter i något hårt (”fodra inte med den sista betforen ur säcken, där samlas alltid grus”).

 

Hästar där större åtgärder vidtagits ges antiinflammatoriska läkemedel, detta primärt för att dämpa smärtan såklart, men en viktig konsekvens av detta är att de åter tuggar normalt och kan börja slita tänderna som förr igen.

 

Vargtänder är ett kapitel för sig. Det handlar om den första premolaren i överkäken hos häst som i ”normala fall” inte utvecklas. Om de utvecklas är de ofta väldigt små, vilket man intuitivt kanske tycker är bra. Tänker man ett varv till inser man dock att på grund av dess position precis bakom bettet finns risk för att den utsätts för stora krafter. Stora krafter på liten yta ger som bekant ett stort tryck, och då denna tand är innerverad som de andra tänderna orsakar detta smärta hos hästarna. Traditionellt är det sagt att det bästa är att ta bort dessa innan man sätter bett i munnen så hästen inte behöver associera bettet med smärta.

 

Angående bett: Vid betselöverslitning på tänderna kan det vara idé att testa ett gummibett. Det kommer inte ge mindre slemhinnesår, men är skonsammare för tänderna.

Tungfrihetsbett ger, som de antyder, frihet för tungan vilket låter bra. Detta medför dock en mindre yta som kraften i bettet fördelas på, och som jag tidigare gått igenom: stor kraft+liten yta=högre tryck. I detta fall hamnar trycket då troligtvis på lanerna/i mungiporna.

 

Sammanfattningsvis kan det hända mycket i munnen på våra hästar, och det är en god idé att kolla deras tänder ungefär med samma intervall som du kollar dina egna. (Oj, tror visst jag måste boka tandläkartid till skruttarna i hagen!)

 

Har haft en så kallad ledig helg. Eftersom vi hade sluttenta på reproduktions-kursen vi haft och den nya kursen börjar imorgon har man, nästa helt utan dåligt samvete, kunnat lägga bort plugget i helgen. Jag har passat på att jobba istället för att dra in lite stålars. Veckan toppades fint i fredags med "reproduktionsöl" (ja, det var enkelt att skämta på den kursen) och sedan Mando-spelning. Härliga tider!

 

Igångsättningen av Freyjan fortsätter enligt planerna. Hon känns faktiskt inte helt "borttappad" trots sin långa vila. Jag har börjat samla henne mer ordentligt i tölten nu och tycker att hon svarar fint, även om jag märker att hon inte riktigt orkar så länge vilket är förståeligt. Har varit och shoppat lite hästartiklar i form av ett nytt bett och ny nosgrimma. Har varit dålig på det här med att byta sådant på senare tid (år..) och tyckte det var på sin plats. Jag har i vanliga fall ett tredelat bett och remontnosgrimma - på klassiskt islandsmanér, men införskaffade nu ett vanligt tvådelat bett och en engelsk nosgrimma. Inga flashiga saker direkt, men jag har egentligen inga problem med att hon inte lyssnar på bettet eller liknande, så varför uppgradera till starkare hjälpmedel? Har provat att rida henne på isländskt stångbett men tyckte inte det fungerade så väl (detta var i och för sig några år sedan). Min tanke kring att växla utrustning är snarare att minska på slitaget. Hur väl vi än passar in bett och nosgrimma kommer vi aldrig ifrån att det kommer nöta på de ställen de ligger an, och då är det ju bättre att ha fler "nötningsplatser" att byta runt mellan.

 

I skolan idag har vi bland annat haft falldiskussioner av obstetrik med olika förlossnings-scenarion där lärarna agerade djurägare och vi skulle handlägga fallet. I höstas hade vi ett kursavsnitt som handlade om hur vi praktiskt går in och lägerättar vid fellägen. En helt ovärdelig kurs eftersom det är på riktigt näst gång vi står inför ett sådant fall. I just fallet häst är det lite knepigare än på andra djur. Stoet har nämligen så otroligt starka värkar (förlossningen är ofta över på ett kick om allt går som det ska) att ifall fölet ligger fel kan det snabbt bli livsfara för både sto och föl. Dessutom är föl krångliga att lägesrätta pga långt huvud, lång hals och långa ben. När man kommer ut till ett sto med förlossningskomplikationer handlar det därför oftast om att bara rädda stoet.

 

Vi har även hunnit med att gå igenom dräktighetsundersökningar på ston. Ultraljud är där det mest effektiva för att konstatera om hon är dräktig. Normalt kan man vid dag 16-17 i dräktigheten se en blastocyst i livmodern. Det går även att ta ett blodprov för hormonanalys. Ekvint Chorion-Gonadotropin (eCG) går att analysera från dag 45, men berättar bara att fostret levde vid dag 35 (när induktionen av produktionen startade för att förenkla). Från dag 110 kan man analysera östronsulfat vilket indikerar ett levande foster.

 

Det har varit en intensiv vecka i skolan med gårdsbesök och praktiskt prov, så det blir skönt att för en gångs skull ha en hyfsat oplanerad helg. Fredagskvällen ska spenderas ute i stallet. Man vet att man valt rätt hobby när det inte alls känns som en förlust att vara där ute istället för att "ränna runt på stan" (underförstått alltså att jag tycker det är rätt kul att ränna på stan också). Fick dock just lite helgplaner i form av loppisrunda till Mando Diao. Tur att man har kompis som jobbar med artistbokare och tur att hon och jag är det ultimata loppis-teamet!

 

Spontanshoppade grönska till mitt lilla krypin: