idaaskerfelt

Igångsättningen av Freyjan fortsätter enligt planerna. Hon känns faktiskt inte helt "borttappad" trots sin långa vila. Jag har börjat samla henne mer ordentligt i tölten nu och tycker att hon svarar fint, även om jag märker att hon inte riktigt orkar så länge vilket är förståeligt. Har varit och shoppat lite hästartiklar i form av ett nytt bett och ny nosgrimma. Har varit dålig på det här med att byta sådant på senare tid (år..) och tyckte det var på sin plats. Jag har i vanliga fall ett tredelat bett och remontnosgrimma - på klassiskt islandsmanér, men införskaffade nu ett vanligt tvådelat bett och en engelsk nosgrimma. Inga flashiga saker direkt, men jag har egentligen inga problem med att hon inte lyssnar på bettet eller liknande, så varför uppgradera till starkare hjälpmedel? Har provat att rida henne på isländskt stångbett men tyckte inte det fungerade så väl (detta var i och för sig några år sedan). Min tanke kring att växla utrustning är snarare att minska på slitaget. Hur väl vi än passar in bett och nosgrimma kommer vi aldrig ifrån att det kommer nöta på de ställen de ligger an, och då är det ju bättre att ha fler "nötningsplatser" att byta runt mellan.

 

I skolan idag har vi bland annat haft falldiskussioner av obstetrik med olika förlossnings-scenarion där lärarna agerade djurägare och vi skulle handlägga fallet. I höstas hade vi ett kursavsnitt som handlade om hur vi praktiskt går in och lägerättar vid fellägen. En helt ovärdelig kurs eftersom det är på riktigt näst gång vi står inför ett sådant fall. I just fallet häst är det lite knepigare än på andra djur. Stoet har nämligen så otroligt starka värkar (förlossningen är ofta över på ett kick om allt går som det ska) att ifall fölet ligger fel kan det snabbt bli livsfara för både sto och föl. Dessutom är föl krångliga att lägesrätta pga långt huvud, lång hals och långa ben. När man kommer ut till ett sto med förlossningskomplikationer handlar det därför oftast om att bara rädda stoet.

 

Vi har även hunnit med att gå igenom dräktighetsundersökningar på ston. Ultraljud är där det mest effektiva för att konstatera om hon är dräktig. Normalt kan man vid dag 16-17 i dräktigheten se en blastocyst i livmodern. Det går även att ta ett blodprov för hormonanalys. Ekvint Chorion-Gonadotropin (eCG) går att analysera från dag 45, men berättar bara att fostret levde vid dag 35 (när induktionen av produktionen startade för att förenkla). Från dag 110 kan man analysera östronsulfat vilket indikerar ett levande foster.