Vändning

Freyja var inne för sitt tredje ultunabesök i måndags där vi, som tidigare bestämt, scintade henne. De såg inget upptag i glidlederna (dit spatt är lokaliserat) utan istället i stora hasleden (tiobiotarsalleden), framför allt på höger ben som är det ben jag initialt kände hälta ifrån. De gick vidare med röntgen där inga specifika fynd sågs, men på ultraljud kunde man konstatera kraftig proliferation och ökad mängd ledvätska i stora hasleden på båda bakbenen. Synovit alltså. Detta skulle kunna ha uppstått mer akut än vad spatt gör, vilket stämmer bättre överens med hur jag upplevde det hela. För min del var hon ju halt på höger bak plötsligt från en dag till en annan.

 

 Att det inte är spatt är skönt på ett vis - det hade troligen tagit lång tid att bli symptomfri eftersom den i så fall var i startfasen. Däremot är det svårt att förutse prognosen på detta tillstånd. Vi har nu behandlat med kortison (i rätt led denna gång) för att se om hon blir bättre av det. I annat fall har vi också bokat in en tid för artroskopi (när man kirurgiskt går in och tittar/behandlar leden). Bara att hålla tummarna helt enkelt!

 

På hästkliniken får vi in en strid ström med kolikhästar. Kolik är ju som bekant endast en betäckning för något lidande från buken – det kan alltså röra sig om allt från tarmvred och förstoppningar till inflammationer. Har som ambition att skriva ett litet inlägg om detta i kommande vecka.

 

Idag har jag längtat tillbaks till Island

 
 
 
 
 
 
 

 

 


Pannkaksfrukost

Här kommer den utlovade fortsättningen i följetången om Freyjas bakben. Vid första besöket konstaterade vi att hon var halt på båda bakbenen och att det troligtvis härrörde från haserna (bedövade höger), men att det ej fanns något avvikande på röntgen. Troligaste diagnosen var spatt och vi sprutade kortison i haserna och gav henne antiinflammatoriskt. Därefter följde vila i sjukhage och skrittpromenader för hand. Vid återbesöket i förra veckan kunde vi dessvärre konstatera att hon blivit haltare, vilket inte är helt ovanligt efter inaktivitet vid spatt. Vi ville då ge oss på att bedöva även vänster has för att säkert veta att det handlade om dessa leder även på det benet. Det lät sig dock inte göras alltför enkelt. Freyja uppskattar INTE när vilt främmande folk petar på henne och verkligen inte om de även ska sticka henne. Detta i kombination med smala ledspringor gjorde att bedövningen inte blev så lätt att bedöma. Vad vi har nu är alltså en häst där vi sett att bedövning i höger has minskar hältan, men att vi är helt utan fynd på röntgen. För att vara på den säkra sidan ska vi därför åka in för scintigrafi nästa måndag. Scintigrafi är en slags bilddiagnostik där man injicerar ett radioaktivt ämne i blodet som man sedan med gammakamera läser av vart det bundit in, det vill säga hur mycket strålning vi får från ett visst område. Grovt förenklat. Vi planerar att scinta hasleder och knäleder.

 

Eftersom vi struntade i att behandla lederna denna gång har Freyja nu fått återgå till vanliga hagen med kompisarna. Det brukar för det mesta vara en hyfsat lugn hage där hästarna känner varandra bra, men nu blev det minsann livat. Jag hade hjärtat i halsgropen när jag såg hur min halta häst for iväg i diverse galopprepor och krumbuktsprång.. Synd att jag inte hade vett nog att fota spektaklet, inte illa för en 18-årig dam. Tog mig idag ut till stallet för en noggrannare inspektion av hästskrället. Som tur var hade hon alla benen kvar och var inte mer halt än innan cirkuskonsterna.

 

I övrigt har jag nu avklarat två mycket lärorika och roliga veckor på idisslarmedicin, och ska ge mig in på andra rundan på hästkliniken. Två veckor på vårdavdelningen väntar, därefter en veckas påsklov (!) för att sedan avsluta med en seminarievecka där vi ska diskutera fall, intygsskrivning och allt annat man måste kunna på häst. Vi kommer inte skriva hästtentan förrän i slutet av augusti, så det blir väl inte något helt ledigt sommarlov direkt. Jag har fått sommarjobb på Strömsholms Hästklinik i sommar! Ska jobba ca 8 veckor som djursjukvårdare på specialisthästkliniken, så räknar med att jag kommer kunna insupa en del kunskap där ifrån också. Ska bli sjukt spännande!

 

Denna dag började med en blogg-frukost. Dvs estetiskt tilltalande och fotograferad. Pannkakor och färgglad frukt.

 

Jag har förundrats över vårsolen.

 

 

Och, som sagt, tagit en tur ut till stallet. Tömkörning på schemat.

 
 
 
 

 


I min väska

Blev lite fnittrig när jag läste detta hos nio till fem-Sandra. Det var Mulberry hit och Miu Miu dit. Här kommer en kontring med mitt väskinnehåll:
 
 
Det vanliga såklart, men också några uppstickare.
tops - oanvänd oanvändbar
hårnålar - ca 37 st. Jag spenderar säkert 5 min varje morgon till att leta upp nya.
glasspapper - gott! Har insett att jag envisas med att kalla den "Spirello" (blev Twister -98).
min nyckelknippa + inte min nyckelknippa?
 
Slut på trams för idag!
 
 

Otippat besök

Jag hänger nu på idisslarmedicin och blev rätt paff när dessa gullpluttar vandrade in på kliniken. Alpackor liksom!
 
Djuren på bilden har inget med fallet att göra (mer än att de är alpackor)
 
Jag är förälskad.
 
 

Spatt

Det har hunnit hända en del sen jag skrev senast. Jag red på som vanligt i några dagar på Freyja tills hon åter började kännas oren i bak i trav. Bestämde då för att åka in till hästkliniken på Ultuna för att utreda henne. Jag hade väl en rätt klar misstanke om spatt eftersom det passade så väl in i bilden. Väl på plats konstaterade vi hälta lokaliserad till haserna på båda bakbenen. Mina misstankar bekräftades alltså. Vi skickades in på röntgen, men där kunde de inte se några tydliga förändringar, så slutsatsen blev att hon troligen har ett förstadie till spatt. Två av glidlederna behandlades på båda benen med kortikosteroid och vi skickades hem med recept på Finadyn (antiinflammatoriskt) 7 dagar.
 
Men spatt då, vad är det? Jag kom på mig själv med att egentligen inte ha så bra koll, även om jag hört talas om det under hela mitt islandshästägarliv. Satte mig genast för att leta efter vetenskapliga artiklar och annan evidensbaserad fakta som skrivits om sjukdomen. Här kommer en liten resumé av allt detta; alltså en blandning av forskningsstudier, fackböcker och vad mina lärare säger, som vanligt är det min egna tolkning.
 

Spatt är namnet på osteoartit i hasens glidleder (det är framför allt distala intertarsalleden och tarsometatarsalleden som drabbas). Osteoartit kan uppkomma på fler sätt, men vanligast är att det startar med inflammation i ledkapseln och dess membran (kapsulit/synovit). Inflammationen frisätter kemiska komponenter som efter ett tag leder till att ledbrosket börjar brytas ner. Hästarna visar inte sällan en bilateral hälta och man kan se förändringar med benförtätning under ledbrosket och smalnande ledspringor på röntgen. Det är dock inte alla spatthästar som uppvisar röntgenfynd och dessa anses kunna tillfriskna helt om de behandlas korrekt. I en studie på 379 islandshästar sågs röntgenfynd på spatt hos 23% men bara hälften av dessa visade kliniskt hälta.

 

Utveckling Orsaken till att hästarna utvecklar spatt är inte fullt klarlagd. Vissa studier har visat att upprepad kompression och rotation av tarsalbenen tillsammans med spänningar i hasligament skulle predisponera för sjukdomen. En studie från Island visar dock att ridningen eller användningsområdet inte spelar någon roll för utvecklingen utan att det är hasens vinkel och hästens ålder som är av större vikt. Man fann även relation till vissa hingstar, vilket indikerar att det finns en ärftlig komponent. Ärftligheten har dock snarare att göra med hasens vinkel och bakbenens benställning än en ”spatt-gen”.

 

Spatten utvecklas under en längre tid som bilateral bakbenshälta och kan ta ett tag att upptäcka. När spatten väl finns där kan man tydligt märka att hästen blir haltare efter några dagars hård träning och betydligt bättre efter vila. Typiskt är också att hältan kan värma ur av en ordentlig uppvärming. I rörelse lyfter hästen ofta bakbenen lägre än normalt och framförandet av benen förkortas. Hos vissa spatthästar ses en förtjockning på insidan av hasen, över glidlederna, som orsakas av osteofyter och fibros i området. Dessa hästar har ofta en tydlig hälta, så vida leden ej har gått i ankylos (ledytorna har växt ihop) då de kan vara helt ohalta.

 

Diagnos Den säkraste diagnostiska metoden är att lokalbedöva de misstänka lederna. Blir hästen då mindre halt kan vi vara rätt säkra på att det är härifrån hältan härrör. På röntgen ses benförtätning under ledbrosket och efter ett tag även smalnande ledspringor. Efter flera månader kan leden gå i ankylos. Man har inte sett någon skillnad i hältgrad hos hästar med röntgenfynd och de utan, men de utan fynd svarar som sagt ofta bättre på behandling.

 

Behandling Behandling av hästar utan röntgenfynd handlar ofta om vila, korrigerande skoning, smärtlindring och ledbehandling. Vissa hästar utan röntgenfynd har dock broskförändringar som gör att synoviten återkommer och hältan kvarstår. Vid skoningen handlar det mest om att verka hoven till balans och underlätta överrullningen i tån. Hos hästar med tydliga tecken på en degeneration blir målet istället att behandla smärta tills att ankylos uppstått. Detta anses kunna påskyndas av  lättare träning, men många fall går ej i ankylos spontant.  Smärtan behandlas systemiskt med antiinlammatorisk medicin, t ex fenylbutazon som ges i munnen.

 

Ledbehandling med kortikosteroider (immunosupperssivt) är i många fall en effektiv behandling av lindrig spatt.  Användningen av kortikosteroider har förr varit mycket omtvistat då man såg att de bröt ner ledbrosket, detta berodde till stor del på att man överanvände och överdoserade dem. Dagens forskning säger att de i rätt mängd och koncentration kan vara till stor nytta vad gäller smärtlindring och långvarig kontroll av inflammationen. Man kan även spruta hyaluronsyra (”tuppkam”) i lederna för att ytterligare facilitera behandlingen, men detta är framför allt effektivt vid akuta ledskador snarare än vid kroniska. Effekten av hyaluronsyra vid spatt brukar därför ej väga upp kostnaden då behandlingen är dyr. Efter ledbehandlingen ska hästen ha reducerad motion.

 

Hästar som inte svarar på medicinsk behandling kan man operera, huruvida detta förbättrar deras chanser för tillfrisknande verkar ej helt utrett.  I en studie där hälften av hästarna opererades och den andra hälften behandlades medicinskt sågs ingen skillnad i behandlingsresultat. Här finns såklart väldigt många parametrar som spelar in, och det är svårt att rakt av jämföra på det viset. Jag är också rätt osäker på hur ofta man ger sig på operation i Sverige (man blir lätt vilseledd av att läsa amerikansk litteratur i ämnet). Behandlingar som ”med flit” vill bryta ner ledbrosket för att åstadkomma ankylos har ansetts tveksamma eftersom ankylos inte garanterar att ge en ohalt häst.

 

Hoppas ni blivit lite klokare! Freyja ska på återbesök den 13 mars för att se hur hon svarat på behandlingen, så då återkommer jag med mer information i fallet. Nu blir det söndagsmiddag hos far!

 

Bilder från en ovanligt vit dag i veckan

 
 
 

RSS 2.0